Två av tre barn är sjuka. Jag är som en blek kopia av mig själv. Den äldsta dottern, den som också är frisk, sitter klistrad vid sin Ipad och jag känner mig som världshistoriens sämsta mor. Orken räcker precis till att ta hand om sjuklingarna men knappt något mer. Just för tillfället sover de båda och jag borde verkligen ta tag i köket i stället för att skriva här. Jag vet ju av erfarenhet nu att minstingen, som i morgon blir tre veckor gammal, endast sover i tiominuters intervaller. Den mellersta dottern la jag för drygt 10 minuter sedan och hon skrek i kanske en minut sen slocknade hon som en klubbad säl. Hon sover nog i minst en timme i alla fall, kanske två. Jag borde också sova, det behovet är större än behovet att ta reda på köket kan jag erkänna.
Har ändå haft två hyfsade dagar tidigare. Måndagen spenderades på öppna förskolan i Karungi. Det var vårt första besök och himla trevligt att träffa på lite nya mammor. Härligt var också att de var närmare 40 än 20 som en annan mamma uttryckte det. Eftersom jag själv passar in på den kategorin var det roligt att träffa likasinnade. :) Den äldsta dottern hade också väldigt mycket roligare här än när vi är inne i stan. Inne i stan är det mest små barn men här var det många äldre barn och de lekte så bra allihopa tillsammans. Fick lova henne på stående fot att vi skulle fortsätta att åka dit varje måndag.
Gårdagen spenderades också på ett nytt ställe, kyrkans öppna förskola. Även det var trevligt, fick träffa lite nygamla mammor. Fotografering var det också när vi kom dit. Både en syskonbild och en gruppbild togs. Enskilda får de ta sedan med förskolan.
Men det kostar att ligga på topp tydligen, för nu är båda minstingarna som sagt sjuka. Måtte de bli friska av bara farten. Nu SKRIKER minstingen på mig. Får springa!!!
/ Camilla
Missen trivs lite för bra inne bara så det är svårt att få ut honom. Går han ut så smiter han in så fort dörren öppnas. Sina behov uträttar han på sin toalett. Om han varit ute hela dagen så är det första han gör när han kommit in att gå på toa, aningen frustrerande. Ska det vara så svårt att hitta ett ställe ute???
Missen är dock väldigt snäll, kanske lite för snäll för sitt eget bästa. Till och med Alice plockar upp honom och bär runt på honom, inte är hon speciellt försiktig heller. Hoppas att han fortsätter att vara lika snäll.
