Tigern i Revonsaari

Här kommer ett par foton av dotterns (Matildas) fina katt, Missen. Han borde vara runt 7 månader nu. 

Missen trivs lite för bra inne bara så det är svårt att få ut honom. Går han ut så smiter han in så fort dörren öppnas. Sina behov uträttar han på sin toalett. Om han varit ute hela dagen så är det första han gör när han kommit in att gå på toa, aningen frustrerande. Ska det vara så svårt att hitta ett ställe ute???

Missen är dock väldigt snäll, kanske lite för snäll för sitt eget bästa. Till och med Alice plockar upp honom och bär runt på honom, inte är hon speciellt försiktig heller. Hoppas att han fortsätter att vara lika snäll.

Nu så...

börjar det ordna upp sig. Mamma/mormor och syrran/moster Madde var och hälsade på förra veckan och vips så hände det saker. Burspråket fick gardiner, egensydda av min kära mor. Så snyggt! Bordet fick sig en vaxduk också.

Burspråket med bord och stolar som så småningom skall slipas ned för att sedan målas vitt.

Köket som fortfarande har lite småfix kvar. Lister i taket skall upp, fönsterfoder samt mellanrummet mellan ugn och mikro skall fixas.

Tavlor och tavellister har kommit på plats. Börjar likna ett hem.

En gardin till altandörren skall inhandlas.

Så skönt att det börjar likna ett hem. Många rum kvar att fixa dock. Den äldsta dotterns rum hann de förresten också med. Får lägga ut bilder på det senare.

Mina finaste!

Den 16 oktober så kom HON, vårt senaste tillskott. En till PRINSESSA! 3175gram och 52cm lång.

Förlossningen gick lätt och smidigt. Hann precis fram i tid, två minuter hann vi vara på förlossningen innan Kajsa skyndsamt kom till världen. Det är två stolta storasystrar som nu slåss om att få gosa med sin lillasyster. Kärleken lyser! Är så glad för att de kommer att ha varandra, tre systrar, på sin resa genom livet. Ett syskon den största gåvan man kan få i livet, en försäkran om att man aldrig kommer att behöva vandra ensam på jorden.

Livet är generöst och jag kan bara vara tacksam!

/ Camilla

Öppna!

Två av tre barn är sjuka. Jag är som en blek kopia av mig själv. Den äldsta dottern, den som också är frisk, sitter klistrad vid sin Ipad och jag känner mig som världshistoriens sämsta mor. Orken räcker precis till att ta hand om sjuklingarna men knappt något mer. Just för tillfället sover de båda och jag borde verkligen ta tag i köket i stället för att skriva här. Jag vet ju av erfarenhet nu att minstingen, som i morgon blir tre veckor gammal, endast sover i tiominuters intervaller. Den mellersta dottern la jag för drygt 10 minuter sedan och hon skrek i kanske en minut sen slocknade hon som en klubbad säl. Hon sover nog i minst en timme i alla fall, kanske två. Jag borde också sova, det behovet är större än behovet att ta reda på köket kan jag erkänna.

Har ändå haft två hyfsade dagar tidigare. Måndagen spenderades på öppna förskolan i Karungi. Det  var vårt första besök och himla trevligt att träffa på lite nya mammor. Härligt var också att de var närmare 40 än 20 som en annan mamma uttryckte det. Eftersom jag själv passar in på den kategorin var det roligt att träffa likasinnade. :)  Den äldsta dottern hade också väldigt mycket roligare här än när vi är inne i stan. Inne i stan är det mest små barn men här var det många äldre barn och de lekte så bra allihopa tillsammans. Fick lova henne på stående fot att vi skulle fortsätta att åka dit varje måndag.

Gårdagen spenderades också på ett nytt ställe, kyrkans öppna förskola. Även det var trevligt, fick träffa lite nygamla mammor. Fotografering var det också när vi kom dit. Både en syskonbild och en gruppbild togs. Enskilda får de ta sedan med förskolan.

Men det kostar att ligga på topp tydligen, för nu är båda minstingarna som sagt sjuka. Måtte de bli friska av bara farten. Nu SKRIKER minstingen på mig. Får springa!!!

/ Camilla

Länge sen sist ser jag!

Nu var det länge sedan jag skrev något här ser jag. Men det har hänt MASSOR! Vi har flyttat in. Men innan det hände hade vi sådan tur att min bror och far kom upp och hjälpte oss en vecka. De la innertaket. Sen har svärfar hjälpt till han med, under projektets gång.

Men som sagt, vi har bott här i huset sen i mitten på mars. Tror jag.  I början hade vi precis ett rum där vi alla kunde sova. Sen hade vi en toa och så köket. Med tiden fick flickorna ett eget rum som de delar. Köket är snart färdigt. Det saknas en lucka på diskmaskinen, måste få fingrarna ur XXXXX och fixa det. Sen är det en del som ska sitta mellan ugn och mikron som måste inhandlas. Stora badrummet är nästan färdigt det med. Men IKEA har problem med leveransen på det spegelskåp vi ska ha. Förhoppningsvis kanske det kommer in i slutet av juni... Samma sak gäller tvättstugan, de luckor vi ska ha kommer förhoppningsvis i slutet av juni. Besvikelsen på IKEA är stor!

Garderober måste också inhandlas, vi har kartonger stående som vi ej hunnit plocka ur. Men om ett år räknar jag med att slippa kartonger! ;)

Jag började jobba 24 mars och det är svårt att hinna med jobb, barn och hem samtidigt som man ska fixa.

Gården ser ut som en byggarbetsplats, jag undrar varför? Jo just ja, det har ju varit en byggarbetsplats! Måste se till att få bilen med dragkrok fixad så att vi kan börja köra skiten till soptippen. Ser för djävligt ut!

Annars har vi (jag och barnen) försökt att fixa det vi kan. Vi har klippt vinbärsbuskarna och fixat en rabatt utanför ladugården. Måste också bara fixa rabatten utanför andra ladugårdslängan. Sen har vi fixat tre pallkragar. En har vi fått jord i och i den ska vi plantera jordgubbar bara vi inköpt täckväv. De andra två hoppas jag att vi kan fylla med jord idag. Det går himla mycket smidigare att göra det med traktor istället för att köra med skottkärra fram och tillbaka. Där ska sen rabarber planteras iden mindre och i den större ska vi odla lite annat ätbart. En hallonhäck har vi också börjat med. Ska bli spännande att se till hösten om det blir något av allt.

Nå, det är lite av allt som hänt. Ska bli lite bättre på att lägga upp bilder och annat. Men just nu händer det så mycket.

Må gott alla!

/ Camilla

Up and away!

Nu äntligen så är det bara att köra med huset. Mellanväggarna ska isoleras och sen ska gipsskivor på. På måndag kommer hantverkaren som ska lägga kakel och klinker.

Det som lite tar död på allt är alla inbrott vi haft. Så varje morgon och eftermiddag kommer att börjas och avslutas med att packa ur och packa i alla verktyg i bilen. Vi vågar inte ha något kvar där ute. 

Måtte vi få flytta in snart, är så otroligt tråkigt att bo i lägenhet tre trappor upp med småbarn. Längtar!!!

En ny vän!

Igår inhandlade vi en ny vän, och jag känner på mig att det kommer att bli min BÄSTA vän under ett par år framöver. Jag tog mig en provtur här på eftermiddagen och det var sug i den damsugaren. Jag är KÄR! Det enda som jag tyckte var lite suspekt var att damsugarslangen var lite kort, ni vet den där hårda delen. Men man kan ju inte få allt tänkte jag och damsög vidare. Den är så liten och söt, min nya vän.

På förkvällen ringde jag sen en god vän och berättade om mitt senaste köp. Berättade hur nöjd jag var och hur bra den sög, men att den kanske var aningen lite kort. När vi jämfört modellen visade det sig att även vännen har en likadan. Men hennes var då rakt inte kort, det finns ju ett teleskoprör på den modellen meddelare hon. Efter en lite närmare inspektion inser jag att det även finns en sådan funktion på min damsugare. Så, nu är hantaget längre och helt plötsligt blev min maskin den finaste och bästa som någonsin satt fot på denna jord.

Den är tyst också min maskin. Tidigare så har yngsta dottern varit livrädd när vi tagit fram damsugaren. Men nu går det alldeles utmärkt att damsuga bredvid henne utan att hon känner sig rädd. Vi ska nog komma bra överrens min damsugare och jag! Det kanske rent av kommer att vara lite renare hemma hos oss framöver. :)