Nam-nam

Var ute på en promenad med världens bästa Matilda idag. (Ja, make och hundar var också med.) Hon kan inte säga lingon men nam-nam är ett samlingsord för mycket, så även för lingon. Tyvärr är ju säsongen över för både blåbär och lingon till Matildas stora sorg. Men hon letar efter blåbär och lingon varje gång hon ser blåbär/lingon ris. Hon är så söööt när hon knatar runt bland riset och säger nam-nam och tittar och letar.

Här är lilla prinsessan i sensomras då hon faktiskt hittade lite blåbär!

/ Camilla

Mitt vackra Boliden: Nya Jackes

Som jag skrivit tidigare så har Boliden tydligen blomstrat på sin storhetstid. Här är ännu ett exempel.

Som ni så fint ser så heter affären NYA Jackes, alltså inte GAMLA. För en person som kommer från utsocknes så kan detta te sig lite märkligt och jag vill för allt i världen inte se hur gamla Jackes ser ut.

Ja, naturskönt är det kanske, men inte lika blomstrande som Beckers. Men kunderna lyser med sin frånvaro även här…



/ Camilla

Stockholms snyggaste klänningar!

Här kommer några underbart snygga klänningar som jag och Anna-Karin ”hittade” på vår vandring genom Stockholm. De flesta hade tillhört prinsessan Sibylla. Roligt med tanke på att Anna-Karin och hennes syster driver en Sibylla i Sandviken. 

De två klänningarna längst till vänster är ju bara att döda för! Riktiga prinsessklänningar. Men, vad är väl en bal på slottet?   

/ Camilla

Pite havsbad

Två trevliga dagar på Pite havsbad går nu mot sitt slut. Här har avhandlats mycket för Bolidenskolans räkning. Allt från trivsel och arbetstider till Lgr 11. Mycket kloka ord har yttrats och en del andra ord…

Trivseln har varit utmärkt, maten exceptionellt god och underhållningen var enastående. Under gårdagen fick vi lite egentid som jag, med fler, spenderade i badet. För er som tror att lärare är tråkiga och helt saknar humor vill jag bara säga: ”Kan man ha mer fel??”  Fast en del av oss är mer tävlingsinriktade än andra. Man kan tydligen göra allt till potentiella tävlingsgrenar. Det har tävlats om allt. Vem som kan åka snabbast ner för vattenrutschkanan eller vem som kan göra störst plask i utloppet av rutschkanan. Ja, det var så många tävlingar så det var omöjligt att hålla koll på dem alla. Det fanns varken bra vinnare eller förlorare. Medelåldern måste ha legat någonstans runt 50 skulle jag tro. Den yngste var 31 år och den äldre måste ha varit runt 63 tror jag på ett ungefär. Det var alltså inga ungdomar vi pratar om. Behöver jag förresten förtydliga att majoriteten var män (eller ja pojkar) och endast en var kvinna…

/ Camilla

Mitt vackra Boliden: Beckers

Ja, det är lite svårt att tro att Boliden en gång i tiden blomstrade. Men det är i alla fall vad människorna som bor här vill lura i mig. Jag försöker desperat att finna tjusningen i denna natursköna(?) by, så jag tar med mig kameran ut för att finna det vackra. Detta är vad jag fann i torsdags.  

Ja, naturskönt är det kanske. Det grönskar ju i alla fall. Men det ser ut som att kunderna sviker…

/ Camilla

 

Weekend i storstan

Håller på och packar inför min och AnnaKarins weekend i storstan. Det går inget vidare. Vet inte alls vad jag ska ha med mig. Sneglar hela tiden på Matildas kläder och undrar vad som ska packas ner. Men hon ska ju inte med, det är ju bara jag. Jag som ska få ”egentid” en hel helg. Vilken lyx! Det är så lyxigt så jag inte riktigt vet vad som skall göras. Flyget går kl 19:30 i eftermiddag så än har jag lite tid på mig.

”Springa runt på stan” kläderna är packade, MEN ”gå ut på kvällen kläderna” verkar inte finnas i min garderob ens. Undra när jag var ute sist??? Jag har jordens skönaste Helly-Hansen tröja. Den är röd, varm och jättefin, jag hade den i Överkalix förra helgen. Men det känns som att Stockholm är fel forum för den. Paniken växter… Ska nog satsa på att göra lite överföringar till Visa-kortet och satsa på lite shopping på plats.

Men det här ska jag ha med och det ska det finnas tid för!!! 

/ Camilla

To have or not to have...

Livet som glasögon kan vara hårt. Är man dessutom mina glasögon kan det vara ännu värre. Förra veckan försvann mina glasögon väldigt mystiskt. Jag vill inte anklaga någon men jag tror att bevisen som lämnades på brottsplatsen hade kunnat vara fällande. Men man vill ju inte komma med lösryckta anklagelser så jag låter er själva bilda en uppfattning.

 Nåja, efter ett eller två dygn utan glasögon återfanns glasögonen under databordet. En tillfällighet kanske? I believe not! Vem är liten nog att ta sig dit under utan att få rygg/nack problem??

Jag får behålla mina glasögon ett dygn. Sen händer något annat mystiskt. Vi åker till stugan i Överkalix. Jag och Matilda ska basta och jag lämnar mina glasögon på en byrå utanför. När vi bastat klart går jag och Matilda in i sovstugan och sover. När jag kommer på att jag glömt mina glasögon i bastustugan är det för sent för att hämta dem. Maken säger att han hämtar dem på morgonen. Sagt och gjort. När han kommer med dem på söndagsmorgonen ser han lite besvärad ut. Detta är vad han räcker över till mig…

Det är kanske inte är meningen att jag ska ha glasögon???

Hormonrusningar och kickar

Har just varit på mitt första föräldramöte på min nya arbetsplats. Det är verkligen himla roligt att stå framför en mängd människor och prata. Det blir verkligen en hormonrusning utan dess like, en sådan kick! Ja, jag var alltså inte där i egenskap av förälder, det dröjer nog många år tills det inträffar! Eller man kanske har föräldramöten på förskolan med? Nå, det har jag inte riktigt koll på. Om någon läser som vet får ni gärna upplysa mig!

Nu ska jag snart bege mig hemåt, mot Matilda och svärmor. Med lite tur har Matilda redan somnat så jag får en lugn kväll. Svärmor har varit hos oss hela dagen så när jag kom hem efter jobbet hade hon dammsugit, torkat golven och tvättat flera maskiner. Ibland överträffar hon sig själv! Maken? Jo, han är på kurs i Stockholm. Han kommer hem imorgon, sent. Men det är ju skitbra att det finns en flygplats här i Skellefteå. Hade man fått lov att åka tåg hade ju hela dagen gått åt.

/ Camilla

Arbetsläger i Överkalix!

Helgen tillbringades, i vår stuga, i Överkalix. Vi lämnade Boliden tidigt på lördagsmorgonen. (Så tidigt att jag till och med missade min kära vän Veronica Fyhrs födelsedan, jag skäms!!) Lördagen bestod av jobb, jobb och åter jobb. Vår arbetsledare gjorde inte många knop. Hon satt mest på en stol och bevakade, ibland intog hon lite mer och en bulle. Ja, det blev en hel del bullar… Men som Teresia Edvinsson säger: ”Barn växer på bullar med!”

      

Vi plockade bort ris, kvistar och gamla trädstammar som aldrig blev ved. Det var trots allt två år sen som vi jämnade några träd med marken för att ge plats åt bastun och så fixade vi en större gräsmatta. Det blev en himla stor brasa och den brann riktigt bra! Mysfaktor på hög nivå.

När vi ändå höll på fick vi hjälp av svärfar med trimmen. Efter en del krångel fick maken upp farten och vipps hade vi fått en mycket bättre älvsutsikt!

Nästa projekt blir att få till en bra eldstad. När vi gjorde grunden till bastun sparade jag på mig några fina stenar till ändamålet. En bra plats hittade vi precis där rabarberbusken stod.

Vår arbetsledare bestämmer sig nu för att det är ett bra tillfälle att hjälpa till. Hon har dock inte riktigt samma uppfattning som vi om hur skapandet skall ske. Efter en del pysslande fick vi nog till det som vi vill ha det. Mycket tack vare vår exceptionellt kunniga arbetsledare… Nästa sommar ska den färdigställas med lite cement. Den fula stenen som svärfar tryckte till på vänsterkanten ska BORT, den ska under inga som helst omständigheter vara med!

Efter en arbetsam dag slocknade både man och dotter ovaggade. Kvällen med kortspel och yatzy som jag blev lovad gick upp i rök. Efter en del tjat och gnat fick jag dock maken att vara vaken 10 minuter längre och spela en omgång yatzy med mig. Som jag förståss vann överlägset! Men sen vet vi ju redan att han har mer tur i kärlek än jag…   ;o)

På vägen hem till Boliden fick vi sen lyssna på denna skönspelande trumpetare. Ibland kan verkligen dryga 20 mil kännas som en evighet…

/ Camilla

In med stämpelklocka - ut med försäkringskassan!

Få sekundkoll - tack vare stämpelklocka

Vilken otroligt smart idé! Inte för att det är speciellt dyrt att ha barnen på dagis om man jämför med alternativet att man skulle vara hemma. Alla som varit hemma och levt på föräldrapenning vet att man inte får så fett med stålar direkt. Speciellt inte om man inte tar ut för alla dagar i veckan. Det vill jag i och för sig inte heller klaga på, det är en superbra förmån att få vara hemma med sina barn och samtidigt få betalt. Att vi kan styra själva över hur många dagar vi vill ta ut per vecka är också fint. MEN när man kommer tillbaka till jobbet och får ut en hel lön igen känner man sig onekligen som en miljonär! Vad är väl då en maxtaxa på 1250 kr / månad, eller vad den nu ligger på?

Nej, det som var så strålande bra var ju förslaget om att försäkringskassan skulle digitalisera sig och ta emot vab-anmälningar digitalt direkt från förskolan. Tänk vad mycket jobb föräldrar skulle slippa lägga ner när de är hemma med sjuka barn. Det skulle också bli mindre belastning för försäkringskassan, de skulle slippa alla samtal från ”vabbande” föräldrar som inte får rätsida på hur se ska anmäla vård av sjukt barn på deras hemsida. Jag tycker förslaget var superbra!

Jag hoppas verkligen att Malå får vara testkommun och att det sen överförs till övriga kommuner i Sverige.

/ Camilla

Färdig presentatör och redo för en återgång till jordbrukssamhället!

Ja, det är jag det! Efter två dagars kurs är jag nu expert på hur man stävjar barn och ungdomars alkoholförbrukning. Har ni några frågor är det bara att vända sig till mig!  ;o)   Jag har intyg och allt!

Jag börjar faktiskt känna mig lite friskar nu, peppar peppar… Men nu är jag faktiskt bra trött på att vara krass. Jag både känner mig och ser ut som en säck potatis. Det blev extra tydligt/jobbigt idag på kursen då skolans kurator (som också går kursen) påtalade hur sjuk hon var och hur ofräsch hon kände sig. Man behöver inte ha supersyn för att inse att hon inte spelar i samma liga som en annan, något mer tänker jag inte berätta. Hur som så såg hon INTE sjuk ut. Jag tyckte nog att hon beklagade sig i onödan och säger då, kanske för att trösta mig själv lite, ”Ja, när man är så där ung så syns det ju inte så tydligt när man är sjuk eller lite sliten.” Tack, säger hon och skiner upp. Sen meddelar hon att det är många som tycker att hon ser yngre ut än vad hon är. Eftersom hon är utbildad hade jag snabbt räknat ut att hon ändå måste vara runt 22-23 år i alla fall. Men inte ser hon så mycket yngre ut ändå!! Jaha, säger jag lite skeptiskt och frågar sen hur gammal hon är. Jag blir 32 i januari, säger hon.

Jag tar fram min stickning och fortsätter på min lovikkavante. Sen tittar jag upp från stickningen och frågar ”Stickar du?”. Det gjorde hon inte! Hon må va snygg men inträffar en smärre katastrof och vi måste återgå till att leva i jordbrukarsamhällen kommer hon att frysa men inte JAG!!! Och hur attraktiv är man med blåfrusna läppar och köldskadade kroppsdelar????    I rest my case…

Rätt nöjd med mig själv går nu stickningen betydligt lättare och min första lovikkavante (EVER!!!) är nu klar. Ska också tillägga att jag inte fått någon hjälp med beskrivningen. Det ni!!!! Bra kvinna reder sig själv.

/ Camilla

En kaka och lovikkavantar, tack!

Vaknade utvilad och pigg i morse, eller inte…  (Det hade varit så trevligt att få skriva det och samtidigt veta att det var så.) Men jag kan inte riktigt komma ihåg när det inträffade sist.

Nåja, jag tog mig upp och fick iväg Matilda till dagis. Dagen skulle spenderas i Skellefteå med en kurs i ÖPP. För er som behöver översättning så står det för ”Örebro PreventionsProgram”.  Dess syfte är att förhindra en tidig debut i alkohol och tobak som också är inkörsporten till tyngre droger. Dagen bjöd på mycket fakta och statistik. Ser fram emot morgondagen då vi ska gå igenom vårt framtida jobb som presentatörer i ÖPP.

Kursen slutade lite tidigare än planerat och eftersom min chaufför (läs: make) inte slutar sitt arbete förrän 16:00 kunde jag ta mig en fika. Jag hann också iväg till en garnbutik för att köpa garn till mitt nästa projekt. Spännade!

Ett lokalt fik i Skellefteå som jag inte kan rekommendera. Jag älskar dessa små kakor, de brukar vara mycket större dock. Men denna var inte god. Sen var det aningen dyrt också tyckte "grinkärringen", 54kr för kaka och dricka. Det var billigare i Småland... Hårda vingliga stolar var det med, man vill ju sitta mjuk i en soffa. Tacka vet jag cafét i Orsa som Korven (läs: Malin Karsson) driver, där är det fint att sitta!

Snart börjar det bli dags för att få till en tumme. Då kommer stackars Christina Grannas inte att få en lugn stund...  Kan inte annat än tycka lite synd om henne som får lov att hjälpa mig hela tiden. Hennes syster, Grannas, fick lov att hjälpa mig med hur man svarar i bloggen idag också. Vilken tur att vi har systrarna Grannas! Ett stort TACK till er idag.

/ Camilla

För lite fritid?

Ja, det kan man ju kanske tro. Eller så är det så att en stressad småbarnsmor måste få rensa sina tankar ibland. Hur som, så får vi se hur det här går.. När jag tappar intresset eller när tiden tar slut. Men jag har ju sett att andra får tiden att räcka till så kanske, kanske.

En härlig lördagskväll, dottern sover i sin säng och maken i soffan. Att maken sover i soffan är inte helt otippat, det brukar hända. Men att dottern sover i sin egen säng är lite av en revolution i våra läggningsrutiner. Det skedde ett under för ett par dagar sedan då HON helt plötsligt ville lägga sig i sin egen säng och sen somnade. Vi blev otroligt överraskade men ack så lyckliga. Vi får se hur länge det håller i sig. Kanske är det också därför jag helt plötsligt fått tid att skapa mig ett eget forum, en blog.

Här kommer inget revolutionerande att skrivas, inte heller kommer några foton från Stockholms hetaste innerställen att visas. Däremot kommer mina tankar och funderingar att finnas nedpräntat, säkert kommer också en hel del foton av min älskade dotter att visas.

Här är ett första smakprov på min stjärna taget i somras med min kära vän Maria Daskalaki. Det är även hennes fina mössa som Matilda fått låna.

/ Camilla