To have or not to have...

Livet som glasögon kan vara hårt. Är man dessutom mina glasögon kan det vara ännu värre. Förra veckan försvann mina glasögon väldigt mystiskt. Jag vill inte anklaga någon men jag tror att bevisen som lämnades på brottsplatsen hade kunnat vara fällande. Men man vill ju inte komma med lösryckta anklagelser så jag låter er själva bilda en uppfattning.

 Nåja, efter ett eller två dygn utan glasögon återfanns glasögonen under databordet. En tillfällighet kanske? I believe not! Vem är liten nog att ta sig dit under utan att få rygg/nack problem??

Jag får behålla mina glasögon ett dygn. Sen händer något annat mystiskt. Vi åker till stugan i Överkalix. Jag och Matilda ska basta och jag lämnar mina glasögon på en byrå utanför. När vi bastat klart går jag och Matilda in i sovstugan och sover. När jag kommer på att jag glömt mina glasögon i bastustugan är det för sent för att hämta dem. Maken säger att han hämtar dem på morgonen. Sagt och gjort. När han kommer med dem på söndagsmorgonen ser han lite besvärad ut. Detta är vad han räcker över till mig…

Det är kanske inte är meningen att jag ska ha glasögon???