Färdig presentatör och redo för en återgång till jordbrukssamhället!

Ja, det är jag det! Efter två dagars kurs är jag nu expert på hur man stävjar barn och ungdomars alkoholförbrukning. Har ni några frågor är det bara att vända sig till mig!  ;o)   Jag har intyg och allt!

Jag börjar faktiskt känna mig lite friskar nu, peppar peppar… Men nu är jag faktiskt bra trött på att vara krass. Jag både känner mig och ser ut som en säck potatis. Det blev extra tydligt/jobbigt idag på kursen då skolans kurator (som också går kursen) påtalade hur sjuk hon var och hur ofräsch hon kände sig. Man behöver inte ha supersyn för att inse att hon inte spelar i samma liga som en annan, något mer tänker jag inte berätta. Hur som så såg hon INTE sjuk ut. Jag tyckte nog att hon beklagade sig i onödan och säger då, kanske för att trösta mig själv lite, ”Ja, när man är så där ung så syns det ju inte så tydligt när man är sjuk eller lite sliten.” Tack, säger hon och skiner upp. Sen meddelar hon att det är många som tycker att hon ser yngre ut än vad hon är. Eftersom hon är utbildad hade jag snabbt räknat ut att hon ändå måste vara runt 22-23 år i alla fall. Men inte ser hon så mycket yngre ut ändå!! Jaha, säger jag lite skeptiskt och frågar sen hur gammal hon är. Jag blir 32 i januari, säger hon.

Jag tar fram min stickning och fortsätter på min lovikkavante. Sen tittar jag upp från stickningen och frågar ”Stickar du?”. Det gjorde hon inte! Hon må va snygg men inträffar en smärre katastrof och vi måste återgå till att leva i jordbrukarsamhällen kommer hon att frysa men inte JAG!!! Och hur attraktiv är man med blåfrusna läppar och köldskadade kroppsdelar????    I rest my case…

Rätt nöjd med mig själv går nu stickningen betydligt lättare och min första lovikkavante (EVER!!!) är nu klar. Ska också tillägga att jag inte fått någon hjälp med beskrivningen. Det ni!!!! Bra kvinna reder sig själv.

/ Camilla